Guinness rekordbok ringde och gratulerade oss för “Planetens Sämst Uppdaterade Blogg 2011”. En utmärkelse vi skamset tar på oss. Anledningarna att är lika många som det finns kineser i kina, men mest av allt har vi inte haft så mycket att visa då det mesta skett på insidan sedan i somras. Och insidan har vi knappt haft tillträde till.
Nog med ursäkter.
I torsdags var det dags för en milstolpe i byggprocessen, nämligen förbesiktningen. Den går ut på att fånga upp så många byggfel och skavanker det bara är möjligt, så att byggarna kan korrigera dem innan slutbesiktningen. Det blev en gedigen lista på ungefär två-tre A4 med mestadels smågrejer. Lister saknades, saker var inte åtskruvade, en tapet hade bubblat sig osv. Det vill säga ytliga och relativt lättfixade grejer.
Vi har varit där många gånger under sommaren och stört byggarna, men detta var första gången vi fick se helheten. Hur golv, tapeter, kakel och färger lirar ihop och hur känslan blir att gå omkring i huset. Det mesta blev som vi föreställt oss, men givetvis var det en del grejer som man nu kände “hm, det där blev inte helt hundra tillsammans med den där”, men jag tror inte det går att bygga ett hus och göra en miljard val utan att trampa snett på ett par ställen. Det vore omänskligt.
Huset sett ifrån garageuppfarten
Innertaket i vitlaserad träpanel blev lika fint som vi tänkt oss!
Gammel mormor ringde och ville ha tillbaka sin tapet! (köket!)
Susanne står i hallen och “fokuserar”
Trädtapeten i trappan!
Schack matt
Ett muntert gäng inspekterar köket. Praktikanten, snickarn, husförsäljaren och besiktningsmannen.
Trotsade busvädret med regnkläder och gummistövlar för en sedvanlig inspektion av bygget. Av ren bonnflax så var två helgarbetande polacker på plats så vi fick gå in i huset för första gången sedan taklagsfesten.
Nu fattar vi vart de lagt all tid sedan sist vi sågs. För på utsidan har det knappt hänt något mer än att taket är på plats och att verandan är färdigsnickrad.
Övervåningen är i princip helt klar. Innerväggarna är på plats och man har gjort i ordning för att lägga golvvärme. Sjuk känsla att för första gången gå omkring på övervåningen och se hur rummen och ytorna blir i relation till varandra. Allrummet på övervåningen upplevs mycket större och ljusare än vad vi tänkte oss via ritningarna. Fönstret vid viloplanet i trappar ger ett enormt ljusinsläpp och en fin vy ut mot tomtens baksida.
Walter ger tummen upp för bus i busvädret
Vardagsrummet och köket (nedervåning)
Allrummet på övervåningen. Sovrum till höger i bild.
Megafönstret!
Prettobild.se ringde och ville köpa bilden. Jag kallar den “Soyalatten i förgrunden”.
Susbulle visar “gången under rönnen”. Här har vi sågat ner ett ruttet träd och massakrerat ett par buskar.
Plåtslagarn fick tummen ur, så nu är taket ÄNTLIGEN på plats.
Hästhagen några hundra meter bakom huset: to die for!
När man bygger hus är det tydligen tradition att byggherren och byggfruinnan bjuder byggarna och alla inblandade entreprenader på fest. Förr i världen var det rena fylleslag ända in på morgonkvisten, idag har det trappats ner till en alkoholfri och städad lunch.
Vi slängde ihop två vegetariska smörgåstårtor, bryggde ett par kannor kaffe, bakade kladdkakor i muffinsformat och en back med läsk och lättöl. Kalasstämning till max!
Vi var lite nojjiga över om byggarna skulle acceptera vegofesten, men det vart taberas så när på en pytteliten bit smörgåstårta som Brick glufsa i sig.
Taklagskalaset var, och nu ska jag använda mitt vuxnaste uttryck, trevligt att få träffa alla som bygger huset på en och samma gång. Om inte annat för att få ett ansikte bakom fakturorna.
Vi fick även chansen att gå in i huset och se hur det ser ut invändigt för första gången. Kändes något mindre än vad vi föreställt oss när man stirrat sönder ritningarna, men ändå sjukt mäktigt.
Marksnubbe, plåtslagarlärling, hussäljare och snickare!
Tompa (OBSERVERA: Blue-tooth headset) och Susanne har någon slags diskussion
Någon frågade mig vilken typ av öppning vi hade på våra fönster. Då sa jag med bestämdhet att vi absolut inte hade sådana som man öppnar underifrån. Visade sig att det är precis det vi har - överallt.
Den ända som däckade på kalaset var Brick. Smörgåstårtekoma (eller så var det solen)
